Har sen ca 1,5 vecka tillbaka kännt ett tvång från min ätstörning som har gjort att jag begränsat mitt kcal-intag till 500 kcal/dag. Vet att det absolut är för lite. Att det är farligt och shit. Men jag orkar inte bry mig om min hälsa längre. Jag kan bara fokusera på att få siffrorna på vågen att bli lägre och lägre. Och jag märker resultat så mycket fortare nu. Gått ner ca 2 kg på en vecka. Mitt mål ligger just nu på 49. Idag stod vågen på 49.8 Mindre än ett kilo kvar innan jag når mitt mål! 

Timmy och Liam har varit borta hela veckan så det finns inget som hindrar mig i detta just nu. De vet ingenting om mitt extremt reducerade matintag jag haft under veckan. Hatar egentligen att ljuga för dem. Speciellt att ljuga för Timmy. Men när man är så fokuserad på viktnedgång som jag är just nu så finns inga skuldkänslor för att det påverkar andra. Man stänger av såna känslor. Kanske inte är så för alla. Men vet att min ätstörda vän har samma tankemönster.

Ibland är det skrämmande att ha en person som är som ens kopia i allt. Samma tankar, sjukdomar, diagnoser. Men samtidigt är det, som jag skrivit innan, skönt att ha någon som förstår till 100% hur man mår. Tvillingsjälar i mörkret.