Hej vänner, idag har jag varit på IKEA med några vänner, ja, ni hörde rätt, IKEA. Ett ställe de flesta med social fobi verkigen undviker, men jag hade en bra dag igen, och jag behövde köpa lite grejer, så vi drog dit. Jag erkänner, vi kom ut med mer än vad vi hade tänkt oss, men vem gör inte det? Liksom, hela affären är ju gjord så att man inte kan ta någon genväg, du måste gå genom hela affären för att komma ut, och på vägen hittar du tusen saker du bara måste ha av någon okänd anledning. Typ ett nytt kök och 32 gula tallrikar, eller en sängstomme och 512 ljuslyktor.

Vi var nog där i minst 4 timmar och blev ett par 1000 kr fattigare, men det var det fan värt!

Nu ska jag och Timmy se på Pokemon, vi har typ snart sett klart hela första säsongen, oooops. Vad gör vi om dagarna egentligen?

Sprid kärlek, inte hat!

Hej vänner, idag har jag och Ida varit på stan lite, vi har typ shoppat, snackat skit och glott på folk. Såg bland annat en snubbe med världens mysigaste skägg, man ville bara gosa sig in i det typ, som en jävla björnunge. På tal om björnungar, sóm en liten stund kommer Timmy hem och då ska vi se på BjörnBröder ihop. Älskar verkligen Koda, såå jävla söt.

Ni kanske märker attt jag är lite gladare i detta inlägg än jag brukar vara,  men det betyder inte att jag är fri från min ångest och depression helt, men jag har haft en rätt bra dag, och jag hoppas att den fortsätter vara bra!

Nu ska jag fixa lite mysigt här tills Timmy kommer, fixa tända ljus, te  och mackor. Känner liksom att jag vill ge något tillbaka när han alltid finns för mig.

Sprid kärlek inte hat!
     

I vaggan ett oskyldigt barn.
Inga synder har gjorts av denna vackra skapelse.
Inget mörker har rört vid dess själ.
Små fingar tar ett fast grepp om moderns finger.
Som för att hindra henne från att flyta iväg.
Ett barns själ är alltid vacker.
Inga onda tankar finns hos ett litet barn.
Inget hat vilar i dess lilla hjärta.
Bara kärlek och hopp.
I vaggan ligger framtiden.
Låt inte det mörker och hat du har inom dig förstöra denna oskylda skapelse.
Ta istället in kärleken och ljuset.
Bli barnet i vaggan.
Bli framtiden.
Full med kärlek och hopp.

Hej vänner, nu sitter jag i soffan med min granne Ida, återigen ska vi ha lite filmmys tillsammans, både Timmy och Idas kille jobbar nämligen ikväll. Timmy kommer hem 22:30 typ. Vi hade tänkt att se på nån av Harry Potterfilmerna, astönntigt jag vet, men vafan, vem orkar ens bry sig? (Nej jag säger inte attt ni som gillar Harry Potter är töntar, jag menar bara att jag inte precis är en Harry Potter galning som många kan vara, men är ni det, go for it!"

Till filmen har vi bakat en asful kladdkaka, jag är hyfsat stabil idag så tänkte försöka äta åtminstone en bit, be till nån högre makt att jag inte kommer få ångest eller nåt. Och nu när vi ändå skriver om herren i molnen, kan han ge fan in att skicka en syndaflod hela tiden, så less på detta eviga regnandet.

Var nog allt för idag.

Sprid kärek, inte hat!

 

Hej vänner, igår mådde jag verkligen inte bra. Jag hade ångest som fan hela dagen och låg bara i sängen med Timmys armar runt mig. Han försökte lugna ner mig, men inget han sa eller gjorde hjälpte. Slutade med att jag skadade mig.
Nu har vi nyss kommit hem från vårdcentralen där en något chockad sköterska lade om mina sår. Hon skickade även en remiss till samtalshjälp  till mig. Ska träffa nån typ av psykolog på fredag. Jag är aningen kritisk till att det kommer hjälpa mycket, men är beredd att ge det en chans, för jag vill verkligen inte må såhär längre. Jag orkar fan inte.

Timmy skulle egentligen jobbat idag, men han tog ledigt för att ta hand om mig. Vackra människa. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra. 

Planen för idag är bara att ta det lugnt, vi ska se på någon film och bara försöka överleva dagen. Minut för minut. Timme för timme.

Sprid kärlek, inte hat.

Blir inget ordentligt inlägg idag. Mår verkligen skit... 

Vi har alla någon gång känt oss udda.
Som att vår pusselbit inte hör hemma i någons livspussel.
Som att vi är felproducerade och hör hemma på tippen.
Vi har alla känt oss osäkra på oss själva.
Haft frågor om livet.
Frågor utan svar.

Men har ni någon gång varit ensamma?
På riktigt.
Har ni sett på andra med en längtan att vara dem?
Med en längtan att bli älskad och accepterad.
Har ni blivit utfrysta?
Har ni blivit den som dag efter dag lidit?
Den som fått ta emot slag och glåpord.

Jag hoppas att ni kan svara nej på den frågan.
Jag önskar att ni fått och kommer att få gå genom livet.
Som starka, stolta individer.
Med kärlek och närhet.
Jag hoppas att ni inte tvingats gå ensamma.

Jag vet hur det känns att vara den ensamma.
Den som ingen vill vara vän med.
Att vara den pusselbiten ingen vill ha.
Att tyst gå med ett gäng för att känna närhet.
Men alltid med den gnagande känslan i magen.
Känslan av att du är osynlig för världen.

Hej vänner, jag ska bara slänga in ett inlägg lite snabbt, hinner inte med något längre för vi kom nyss hem från vår roadtrip, Timmy ska duscha och sen ska vi iväg och umgås med några vänner. Jag ber om ursäkt för denna urdåliga uppdatering, fine, ett inlägg om dagen är väl egentligen bra, men mina inlägg är ju inte precis så bra som jag hade hoppats på. 

Snart börjar jag skolan igen, jag är verkigen skitnervös, jag vill bara att det ska vara över, så jag slipper sätta min fot i en skola mer. Skolor har alltid varit ett helvete för mig, inte för att själva lärandet är problem för mig, har haft i snitt VG i allt sen sjuan, men jag har inte haft många vänner där, har alltid varit udda. Den som inte passar in. Den som tyst går med ett gäng bara för att känna någon närhet, men som ingen skulle sakna.

Låter väl er njuta av några bilder nu, har inte mer att säga.

Sprid kärlek inte hat!