Hej vänner, det är nu dags att berätta om vad det var som hände i tisdags, jag ber om ursäkt om någon av er känner er triggade av detta inlägg, det är inte min mening isåfall. Men jag vill ändå varna er för att detta inlägg kan vara rätt triggande för vissa.

Det som hände var att jag och Timmy satt hemma som vanligt, då han får ett samtal. Ett samtal från vår gemensamma vän Liam. Han är hysterisk, gråter, skriker och säger hur ledsen han är att det slutar såhär. Timmy försöker få ur honom vad som hänt och var Liam befinner sig men får inget vettigt svar. Liam säger hej då, och lägger på luren. Efter det försöker både jag och Timmy ringa tillbaka, men får inget svar.

Oroliga som fan springer vi till bilen och kör så fort vi kan till Liams lägenhet, vi knackar på, plingar på, bankar på dörren som galningar. Inget svar. Timmy springer tillbaka till bilen och hämtar en nyckel som går till Liams lägenhetsdörr, vi öppnar och möts av kaos. Lägenheten stinker rök och spya. Ropar men får inget svar. Kollar alla rum. Upptäcker att badrumsdörren är låst. Jag bankar på den och ber Liam öppna. Jag hör honom bara muttra att jag ska gå. Slutar med att Timmy sparkar upp dörren.

På golvet sitter Liam, han är knappt kontaktbar och blek. Jag känner direkt på mig att han inte bara är full. Jag försöker desperat få honom att spy medans Timmy ringer ambulans. Liam förlorar medvetandet och ligger blek och orörlig i mitt knä. Minuter som som kändes som timmar går innan ambulanspersonalen rusar in i lägenheten.

Vi satt på akuten i timmar. Utan svar på om Liam levde eller ej. Väntan kändes som en evighet. En läkare kom till slut ut till oss i väntrummet och meddelade att Liam tagit en överdos av lugnande och smärtstillande. Han hade överlevt, men det var nära att han inte hade gjort det. Om vi inte skulle åkt dit då vi gjorde det skulle han inte överlevt.

Så. Nu vet ni. Jag vill inte att ni frågar något om detta, för varken jag eller Timmy vill tänka på hur nära det var att döden vann.

 
OBS: Bilden ärsjälvklart inte från kvällen hos Liam, utan är från Google.

Hej vänner. Idag har jag och Timmy varit och badat ihop med några vänner, det var längesen vi gjorde något hela gänget, så det var verkligen på tiden! Vi har haft en ovanligt bra dag även om det var lite för varmt för vår smak, men Jonna, Lukas och Jim njöt som de soldyrkarna de är. Fattar inte hur man frivilligt vill bränna sönder huden och svettas som en galning. Doesn't make sense.

Planen för ikväll är att vi ska ut och dricka hela gänget, först ska vi förfesta hos Jim, och sen drar vi ut på stan någonstans och fortsätter. Jag kan verkligen behöva en kväll av luddig glömska, det behöver vi nog allihop. En kväll då sorgen inte kan röra oss med sina vassa klor och mörka blick. En kväll av glädje, skratt och samhörighet.

Sprid kärlek, inte hat!

Hej vänner. Vad fan gör jag vaken då här tidigt undrar ni säkert. Jag har inte somnat än, så haha är därför. Jag försökte verkligen finna ro i kroppen, men ångesten efter gårdagens fika som bestod av wienerbröd, den var för stor. Timmy försökte lugna mig men det gick inte. Jag var kort sagt hysterisk, grät och skrek. Nu låter jag som en jävla barnunge, men jag fick verkligen en panikattack.

Timmy har åkt till jobbet redan, han ska jobba både dag och kväll så jag kommer vara ensam hela dagen, jag vet ärligt talat inte vad jag ska hitta på för att roa mig själv. Jag skulle uppskatta några tips! Min skalle är helt tom.

Sprid kärlek, inte hat!

Jag fattar ingenting.
Jag fattar inte vad det är.
Vad är det som finns här inne?
Långt, långt bak.
Jag kan inte tänka.
Det är för mycket.
Det är alldeles fullt.
Det är alldeles tomt.
Det är helt tomt.
Ingenting.
Vad ska jag ta mig till?

Hej mina vänner. Idag mår jag lite bättre än jag gjorde igår. Vi har fått veta en del som givit oss ett visst lugn inom oss, även om allt är långt ifrån så som vi önskade att det var. Men jag antar att vi får ge allt lite tid. Jag kommer kanske berätta mer om vad som hände igår. Men inte i detta inlägget, utan ett senare, då allt lugnat ner sig mer.

Idag är planen att min pappa ska komma hit på besök, jag städade aldrig i måndags, så jag och Timmy har panikstädat hela morgonen för att få lägenheten i någorlunda hyfsat skick. Men med tanke på allt som hänt så borde min pappa ändå förstå att städning inte är det första vi tänker på.

Nu ska vi iväg till affären och köpa kaffe och någon form av fika att bjuda på, ätstörningsrösten i mitt huvud skulle helst slippa fika, men jag måste väl försöka spela normal nu när min pappa ska hit. Annars skulle det bara bli problem, och jag har inte ork till det..

Sprid kärlek, inte hat!

   

Hej vänner! Jag måste be om ursäkt för att jag bloggar rätt sent idag, men det har hänt en del grejer idag så jag har knappt haft tid eller ork till att skriva en endaste rad idag. Jag är inte redo att gå in på detaljer om vad som hänt än, kanske senare, just nu vill jag bara få sova och glömma denna dag helt.

Väggarna är mintgröna, den obekväma soffan i en blekt röd färg.
Lysrörens skarpa sken hugger i ögonen och jag vill bara blunda.
Men jag får inte blunda nu.
Jag måste hållamig vaken.

Måste se till att Timmy inte försvinner.

Han ligger i soffan mittemot.

Hans blick är mörk och tom.

Jag vill så gärna veta vad som rör sig i hans huvud just nu.

Jag vill så gärna veta vad som händer.

Men jag vet ingenting just nu.
Ingen av oss vet.

Denna natt sov varken jag eller Timmy en endaste timme. Vi lider båda av insonmia som gör att det oftast är omöjligt att somna och när man väl somnar så vaknar man lätt, den lilla sömn man får är orolig.

Så efter att ha legat i sängen i 5-6 timmar och försökt finna ro till att somna så gav vi båda upp. Istället så drog vi ut på en promenad genom natten. Jag vet inte hur länge vi gick, jag tror inte ens Timmy visste var vi gick eller var påväg någonstans. Men jag brydde mig inte. Jag brydde mig bara om att det var vi två, tillsammans i mörkret.

Timmy har nu åkt till jobbet och jag sitter i köket med en enorm kopp te framför mig. På stolen bredvid ligger Luka på rygg och njuter av solens strålar som lyser in genom fönstret.

Idag ska jag försöka städa upp lite i lägenheten för vi ska ha besök av min pappa i övermorgon och han skulle freaka sönder om det såg ut som det gör för tillfället.

Sprid kärlek, inte hat!

Låt oss vandra genom natten.
Låt oss vandra hand i hand.
Utan mål.
Utan att söka.
Utan att finna.
Hand i hand går vi genom natten.
Med törnrosor runt vårat huvud.
Demoner i våra själar.
Hand i  hand ska vi gå.
Tills fötterna färgas röda av blod.  

Hej vänner! Jag tänkte ha en liten Ask me anything! Jag vet att jag troligen inte har mer än typ 5 läsare än, eftersom att denna blogg är väldigt ny, men om ni kommer förbi kan ni väl lämna en liten fråga? Vore toppen!
Kommer ge svaren nästa vecka, allltså nästa söndag 7 augusti, så ni har till det datumet på er att skicka frågor!

Hej mina vänner! Jag tror att jag och Timmy inte är ensamma med att vara totala pokemon töntar!
Men vi spelar inte bara pokemon go som resten av världens befolkning, vi är lite mer extreme.
Så förutom att ha gått typ en mil och fångat pokemons så har vi sett typ 10 gamla avsnitt av pokemon!

Har ni någon favoritpokemon? Jag är personligen stort fan av psyduck, han är såå söt! Men jag är nog ett ännu större fan av Team Rocket om jag ska vara helt ärig. Det är något med dem som jag bara inte kan säga nej till!

Just nu sitter jag i soffan och segar framför youtube, Timmy ligger redan och halvsover med migrän och feber, stackaren.
Vi kommer troligen inte göra mycket mer idag, så blev ett rätt segt inlägg kanske, men bättre det än inget inlägg alls!

Sprid kärlek, inte hat!